Under dagsretreatet Beyond Within förra månaden, mötte en fyra barns mamma i 38 års ålder under breathworken, hennes två mest traumatiska upplevelser i livet. En våldtäkt när hon var 19 år och en misshandel för fyra år sedan. Hon delade att hon upplevde fysiskt varje slag, hon kände hur han trängde in i henne, hon kände slagen mot huvudet och hjärnskakningen… Hon tillät sig att möta den enorma fysiska och emotionella smärta de trauman skapat i henne genom att gråta floder av tårar som hon hållit inne och kämpat för att inte möta. Precis i den stund när sensationerna från de traumatiska händelserna började komma tog jag, som andningsterapeut hennes hand och höll den vördnadsfullt, kärleksfullt med en välvilja – jag finns här för dig och du har det som krävs för att möta den smärta du just nu går igenom.
Art: Charlie Mackenzie
Under integreringsdelen av breathworken fick deltagarna möjlighet att visualisera/rita/skriva något som var utmärkande under andningsresa. Den här kvinnan målade ut våldtäkten på hennes specifika sätt och när det var färdigt eldade hon upp den. En lättnad och ett leende växte fram i hennes ansikte.
En annan deltagares upplevelse var att bli pånyttfödd, som en känsla av ett ny början ett nytt jag tog form och det var för henne, en djup transformerande och läkande upplevelse. Hon är också mamma till den kvinna som blivit utsatt för våldtäkten och misshandeln och hon fick också möjlighet att sörja och komma i kontakt med de känslor som hon heller inte tidigare kunnat närma sig för att det varit för smärtsamt.
Det som Stanislav Grof skriver om vad som är det unika med expanderade tillstånd som vi kan möta under breathworken handlar om de två simultana rollerna, två helt olika roller som den som andas kan upprätthålla. Dels en person som fullt ut upplever åldersregression till den tiden i livet/barndomen som den traumatiska händelsen faktiskt inträffade, på ett nästan autentiskt och övertygande sätt. Och samtidigt, behålla uthålligheten och förmågan att resonera som en mogen vuxen människa om vad som faktiskt händer. Den här situationen gör det möjligt att fullt ut uppleva den ursprungliga händelsen med de primitiva känslouttrycken och sensationerna och samtidigt processa och utvärdera händelsen från perspektivet att vara en vuxen människa. Dessutom är trygghet som omgivningen och andningsterapeuten skapar, en avgörande omständighet i jämförelse med när själva traumat inträffade.
Högts troligen, menar Stanislav Grof, är att de traumatiska händelserna är ”inspelad” i organismen/cellerna som frusna impulser, genom att effekten av händelsen inte fick upplevas fullt ut och skapade då energetiska spår i vår kropp, likt en chock som stannat kvar i kroppen.
På det här sättet när vi möter trauman utifrån den två rollerna har vi möjlighet att läka genom att vi når ett färdigställande, en stängning och integrering av den traumatiska händelsen.
Det här är för mig djupt berörande och fortfarande verkar de terapeutiska processerna i ett fält av the unknown för vad det undermedvetna väljer att plocka fram så att vi får möjlighet att bearbeta det i vårt medvetande. För att kunna läka, släppa och bjuda in det nya. Tack för att jag får facilitera dessa rum för medveten läkning!
Comments